torsdag 16 september 2010

bästa presenten

idag när jag hämtade vår prins på dagis fick jag den finaste presenten man kan få. flera gånger under dagen har han stoltserat med att säga sitt egna namn. tecknet för calle är samma som mössa, dvs en klapp med handen på huvudet. detta har han förstås anammat sedan flera år numera, men idag kom det också över hans läppar. inte ett klockrent calle, men det finaste calle man någonsin kan höra....lite mer som "alle". ebba sa det för länge sen, men idag var det calles tur att visa att allt är möjligt. det värmer mer än ord någonsin kan säga. hans framsteg lyser i hans ögon. han förstår verkligen när han lyckas göra och säga rätt och fullkomligt älskar den uppmärksamhet som det genererar. vi älskar vår skrutt så innerligt och hans utveckling betyder så mycket för hans självkänsla. det är det som gör så gott.

tisdag 7 september 2010

det fria valet...

det närmar sig med stormsteg. valet alla talar om. i ärlighetens namn har jag inte tillhört kategorin med brinnande engagemang i tidigare val och idag skäms jag för det. hur kan jag inte sätta mig in i vad som är mina hjärtefrågor, vad som spelar roll för mig. i år följer jag med nöje och ilska de debatter som omger oss. jag upptäcker att jag blir arg och upprörd när människor inte står för det jag står för. en känsla jag aldrig tidigare bekantat mig med vad gäller politik.

kanske har det med min älskade son att göra. kanske gör hans existens att jag tänker en extra gång på vad jag står för. jag blir arg när jag ska tvingas till saker jag och min familj inte vill, jag blir arg när vi inte får välja själva utan ska styras i en riktning vi inte vill. det gör mig arg. visst finns det goda ting från båda sidor, men jag har definitivt valt sida. jag hoppas innerligt att resten av sverige inser att de också har ett fritt val och kan påverka det än mer den 19:e.

måndag 6 september 2010

det gör mig gott...

det är gott att sakna. hela dagarna får jag längta. två inneliga kramar möter mig varje eftermiddag. att få sakna känslan, doften och skratten gör mig gott. att varje dag få fyra små armar kring min hals, två små hjärtan som bara tankar kärlek. det gör mig gott.

onsdag 1 september 2010

good feeling...

har en sån där skön känsla i kroppen. som när man var lite och skulle somna innan julafton, en pirrande förväntande känsla. jag vet egentligen inte vad den känslan står för, men bra känns det. kanske handlar det om husets förvandlingar under hösten och vinter, kanske handlar det om att jag återvänt till arbetslivet med nya uppdrag och utmaningar, kanske beror det på givande forum och utvecklande sammanhang på min alldeles egna tid. oavsett vad så känns det bra. jag tror iaf att det handlar om mig och bara mig. det var länge sen det var så och jag har lovat mig själv att njuta av det.

måndag 30 augusti 2010

en påse gott o blandat

helgen bjöd verkligen på ris och ros. men mest ros då vi gästade bröllop för andra gången i augusti, småland bjöd på både sol och regn. det är ju alltid skönt när man väl är där, men resan dit och hem är tråkig och lång bara över en helg. kidsen är i och för sig mer tålmodiga än många andra vad gäller bilåkandet, men mamman i huset är mindre förtjust i E4:ans alla kurvor, dalar och inbromsningar. nu stannar vi hemma länge och väljer istället att ta emot besök hela hösten.

risinlägget under helgen ska väl då ha varit bacillerna som börjar göra sitt intrång igen efter enbart friska vindar sedan april. prinsen har laddat upp med en rejäl ögoninflammation som vi passade på att få bedömd av den snälla småländska vården under helgen. det har gjort ont i kubik på honom och trots att han är tålig så säger även han ifrån ibland.

så nu är första arbetsdagen avklarad denna vecka och vår ängel till barnvakt ställer upp i vått och torrt, vad vore vardagen utan henne. förmodligen mycket mycket mer kompromissfull :)

torsdag 26 augusti 2010

nystart

visst brukar hösten ha med sig massa former av nystart, jag anammar den känslan och åtterupptar bloggandet. stort eller litet format, det får framtiden utvisa. den främsta orsaken till min frånvaro har nog varit min brist på dator. min stackars iphone har varit min räddning till internetbruset, men att blogga via den...nej tack. men visst är det så att inspirationen inte har funnits att tillgå heller. det har funnits massor att skriva om egentligen, men inga ord som lyckats ta form i detta forum.

förhoppningsvis är jag tillbaka, i vilken form återstår att se. men att få ta del av den "vanliga vardag" med jobb för både mig och mannen, utmanande sådana båda två, hämta-lämna fixet, husbygge och mycket annat bidrar ju självklart till att saker kommer hända, turer ändras och tankar formas.

calle som är grundbulten i denna blogg hälsar vänligt med bestämt att han utvecklas mest varje dag...satsar sin större energiboost på dagis och väljer att mest äta, mysa och sova hemma. eftersom vi är en mysfamilj så finns det inga hinder för det och syrran närmas sig även hon lyckan i att uppskatta just mys :)

det känns fint att vara tillbaka gott folk....cheers!

måndag 26 april 2010

snart tillbaka...

det finns många påtryckningar om att jag måste börja blogga igen... jag lovar bloggen är inte över för alltid, men nu inväntar jag inspiration tills det finns något vettigt att förmedla. jag skriver för att jag inte kan låta bli att orden formas och dela med andra men länge har jag saknat den känslan. antagligen för att det händer så mycket annat i mitt liv just, bara bra saker, men saker som kräver sin tid och engagemang. så gott folk, jag återkommer när det är dags igen.

idag är det mest fokus på att fira tossan glantz och hennes första år hos oss :)

fredag 19 mars 2010

äntligen

imorgon går lasset mot finfina huset. ska bli så oerhört skönt även ifall den mest härdade nog skulle få en chock om de tittar in i huset. men strunt samma, det finns toasits, dusch, vatten och värme. vad mer behöver man? kärlek såklart, men det hade vi ju med oss från början så det är redan kirrat och klart. igår började mannen prata om att flytta in till stan, köpa oss en våning och bo mitt i city. i och för sig inte förrän ungarna är utflugna, men jag stoppade planerna redan halvvägs in i meningen. nu ska jag flytta och sen ska jag bara bo bo bo bo bo bo bo.... länge. vad framtiden utvisar får vi se.
calle, den fina prinsen, han börjar också få vana på att flytta, men ännu har han nog inte hajjat att vi ska bo i det där huset med de högljudda maskinerna, de konstiga snickargubbarna och andra livsfarliga saker :). kvällen, natten ska ägnas åt att städa och förbereda plats för flyttlasset.

ebban vet ju även hon hur man får uppmärksamhet, just idag så slänger hon in lite diarré och 39 graders feber. så lägligt att man bara kan småskratta åt det. får se om det är tredagarsfebern hon hämtat hem. inte värre än av vi överlever även det. om några timmar inväntas den äldre generationen från småland med allt stöd och hjälp vi behöver. ska bli riktigt roligt det här :)

när jag kommer ha tillgång till nätet igen, det är en mindre prioriterad fråga...så vi får helt enkelt säga...på återseende och ta hand om er.

söndag 7 mars 2010

snart snart snart

ååååhh vad vi längtar nu. om två veckor sover vi i huset. vårt fina fina hus som vuxit fram under året som gått. kan det bli bättre trots byggdamm och sågspån både i morgonkaffet och kvällsvällingen ett bra tag framöver. snart snart snart är det dags.

torsdag 4 mars 2010

förvånad

jag blir lika förvånad varje gång jag seglar in på statistiksidan och ser hur många som besökt min blogg varje dag. jag har ju tappat bloggreppet helt och hållet känner jag och ändå så många besökare, det värmer såklart, men förvånad blir jag allt.

förvånad är jag även över ebban som nu tecknar mer och mer. där kan man verkligen säga att det rasslar i teckenförrådet. hon snappar upp den ena efter det andra och lyser av glädje varje gång man tolkar henne rätt. det minskar ju frustrationen i många situationer när hon redan som 10 månadersbaby kan tala om vad hon vill och inte vill. hon fortsätter med sina rumphopp, mer kallat rumphas kanske men vill helst av allt bara stå. snart alldeles själv. tror hon har ärvt sin fars lårstyrka.

prinsen han förvånar ju hela tiden, i alla lägen. han fixar och donar med det mesta och pedagogen på dagis berättar om den ena kopplingen efter den andra. han är smart min lillskrutt. mammig är han också och vill mest gosa gosa gosa i mitt knä.... men vem vill inte det, gosa alltså :).

förvånad är jag även över att vi snart ska flytta. med bara några få veckor kvar så är huset snart färdigt för inflytt. färdigt för inflytt ja, men färdigt...ack nej. jag är glad om vi har en toastol och en kokplatta på plats :) men å så underbart det ska bli oavsett det ofärdiga skicket :)

fredag 19 februari 2010

gos o rumphopp

prinsen har alltid tyckt om att gosa, mysa, kela. men nu har han nog kommit in i en mysmysperiod. varje kväll kommer han numera med sin gosefilt, nappen och uppsträckta händer och vill bara sitta i soffan och myyyyysa. pussar delar han ut till höger och vänster, börjar få till den där smackpussmunnen riktigt bra nu från att mest ha erbjudit puss med öppen mun :)

sicken tur att han kom till just oss, vi som äääälskar att gosa. ebban däremot är inte så intresserad av det utan vill mest bara utforska världen stående eller också hoppandes på rumpan. det verkar som att även hon bojkottar hela proceduren med krypning....kan det vara genetiskt betingat :)

torsdag 11 februari 2010

uppmaning till er alla...

man kan tycka att jag tigger, men tanken är ju mer än god. det värmer mig att många klickat in på sidan och tagit sig en titt. men det skulle värma mycket mer om ni alla faktiskt tog ett extra klick på hjärtat. glöm inte vart pengarna faktiskt går, till våra barn som behöver hjälpen mer än väl. vi hade turen att calle inte hade något hjärtfel när han kom till oss, men så många familjer jag har träffat som varit tvungna att gå igenom en eller flera operationer. med den vånda och oro som det innebär. det har gått bra i de flesta fall och kidsen blir helt återställda, men ibland händer det ofattbara. den största gåvan av allt tas bort från oss.

så tänk en extra tanke...30kr är ju ingenting för den enskilde men ack vad det kan hjälpa i slutändan.
klicka på hjärtat och skicka sms....rädda liv.

onsdag 10 februari 2010

skänk med hjärtat

februari är alla hjärtebarns månad. varje år föds 1000 barn med hjärtfel i sverige och i år är målet att samla in 10 miljoner kronor till gertrud - ett videonätverk som ska sammanlänka alla barnhjärtmottagningar i landet så alla barn kan få en mer tillgänglig och jämlik vård oavsett var du bor i sverige. är inte det fantastiskt. tekniken för oss framåt så fler liv kan räddas.
därför väljer jag att använda denna bloggteknik och uppmana er som besöker vardagspussel att skänka en slant med hjärtat. 30kr har vi alla råd med. väljer vi att sms:a varje dag så blir det ännu bättre. calle och ebba skänker varannan dag februari ut.

tusen tack för din gåva!

tisdag 9 februari 2010

tips...

eftersom ebban har lyckats med konsten att äta sönder min mobil så är det dags för en ny. det är ju ett tag sen så det är kanske på tiden. funderar på en iphone.....men tips mottages tacksamt. är lite vilsen i hightec-djungeln...

virus i omlopp

idag bjuds det på lite ögoninflammation, lite feber och lite hosta på toppen. den som är sugen på det är varmt välkommen till oss. trots alla åkommor så verkar de inte vara direkt påverkade. ebban står för ögoninflammationen och calle för det övriga.... antar att det är lite virus i omlopp.

fredag 5 februari 2010

nätverket på webben...

sent i höstas startade vi upp ett nätverk kring calle med karlstadsmodellen som stöd för calles utveckling. ett nätverk där syftet är att viktiga vuxna i calles liv ska få ta del av hans vardag, träning, utmaningar och framsteg. ett ultimat sätt att kommunicera och göra allt arbete kring prinsen så effektivt och optimalt som möjligt. vi är evigt tacksamma över att vi fick denna möjlighet och tackar bästa christina på hörselhabiliteringen för det. hon som handleder vårt nätverk och sprudlar av engagemang och glädje kring calle.

för att göra nätverket än mer effektivt och även delge andra vad vi faktiskt gör och hur det är uppbyggt så snickrade jag ihop en egen sida bara för calles nätverk. jag kommer länka dit från vardagspussel och den som önskar är varmt välkommen att ta sig en titt när andan faller på :). namnet på sidan var en självklarhet... http://www.prinsencalle.se/

badpanik

...det är precis vad prinsen har... bad och duschpanik. fram till i höstas så var allt frid och fröjd, kanske inte var så förtjust i vatten på huvudet, men annars älskade han att sitta i badkaret och skvätta vatten. blev ofta ledsen när han skulle upp ur i vattnet. det har vänt kan man lugnt påstå och vi har ingen aning om varför, inget har hänt som skulle göra honom så rädd.

idag är han helt panikslagen så fort man närmar sig en dusch eller ett badkar. det blir en ond cirkel, för tvätta sig måste man ju och då blir det tyvärr mer hålla fast metoden, vilket såklart gör hela proceduren sju resor värre. tro mig, vi tvättar bara håret när vi absolut måste, men ibland är det ju precis det där "måstet" som ska ske.

nu har ju vår finfina barnvakt klivit in i vårt liv. komiskt nog jobbar hon även på en baby-barnsimhall som drivs i hennes mor regi. så nu ska vi försöka åka dit på fredagar och ha lite badterapi. vi har varit där en gång med kläder på. calle satt med ansiktet mot mitt bröst nästan hela tiden och till en början skakade han i hela kroppen trots att vi bara satt på en bänk och tittade. idag träffar vi damen som har över 20 års erfarenhet av bad med barn, hon har träffat ett gäng rädda ungar så vi får se vart det bär.... sist kunde han ju iaf kasta ankan i vattnet och skratta åt det, alltid något. så jag hoppas vi får bukt med det, det får väl ta den tiden som krävs...för prinsens egen skull. vore ju trist och inte våga vara i vattnet, det som är så härligt och som han en gång älskade.

ebban och jag börjar på miniplask om några veckor... inte minst i förebyggande syfte :) hon älskar iaf sin badbalja :)

wish us luck...

onsdag 3 februari 2010

coolt

idag kom ebbans första tecken. inte helt oväntat blev det lampa. med tanke på att calle säger det ca 500 gånger om dagen så kändes det inte som en större överraskning. men visst är det häftigt att den lilla lilla tjejen redan börjar använda sina händer för ett språk. minst sagt coolt.

lördag 30 januari 2010

musikalitet

musikaliteten frodas framför elpianot. de fullkomligt älskar musik båda två och de flesta timmarna på dygnet strömmar toner av mora träsk, sångfavoriter eller varför inte spotify ur högtalarna. oavsett vilka rytmer som hörs så har både calle och ebban dem i kroppen. man kan inte annat än le.

vackert

visst är det vackert med snö. hur kallt och frostigt den än är så föredrar jag ju detta framför grått, regn och dis. det får gärna ligga kvar hela februari för att sedan smälta bort i den gassande vårsolen framåt mars månad. passar ju bra att få flytta med våren i huset när det snart är dags.








torsdag 28 januari 2010

en till i familjen...

nej, inte så som ni tror. det finns INTE en harry i magen. inte ännu på några år :). men visst har vi fått en familjemedlem till, iaf lite. det är så jag hoppas vår fina barnvaktstjej känner sig med tiden. även om hon inte bor och lever med oss så tar hon hand om det finaste vi har, prinsen och prinsessan.

tänk att det faktiskt fanns någon som gick igenom censuren, det var jag tveksam till, men så klev hon innanför dörrarna och barnen skrattade med hela ansiktet. det avgjorde saken kan man säga.

hon kommer rädda många av mina dagar och bistå till att jag får påbörja den resa jag så länge sett fram emot. i februari börjar jag resan mot terapeut, det är iaf mitt mål i dagsläget sen får vi se om jag nöjer mig med hälften, men visst hoppas jag en dag på diplomet i min hand som färdig terapeut. först om fyra år kan det bli verklighet och under tiden ska jag uppleva, analysera, stoltsera och mycket mycket mer.

tack vare rara frida så kan det bli verklighet. det känns mer än bra.

måndag 25 januari 2010

det börjar närma sig...

ett datum är satt... eller nästan iaf. den 23 mars kommer vår käre hyresvärd hem från thailand och då måste det vara utflyttat och inflyttat för vår del. kort om tid...ja kanske, jag kan och vet inte så mycket, men visst borde det gå. tänk att få flytta in, hade nästan slutat tro på det, men nu börjar vi helt klart se ljuset i tunneln. underbart minst sagt.

det var länge sen jag bjöd på lite bilder så här kommer ett potpurri....






























torsdag 21 januari 2010

mmm...

när det vankas mat kommer calle alltid ut i köket, tecknar äta, säger äta, tecknar gott efterföljt av ett långt mmmmmm.... det är härligt att se och höra. han njuter verkligen så länge han får lagad mat. allt annat är bortkastat med tid. inga bullar, kakor, glass, saft, smörgås...bara all sorts mat, yoggi, risifrutti. bra är väl det i och för sig, han kommer säkert ha en massa tid att äta godsaker under livets gång. smörgås smakar tydligen bra på dagis men inte hemma....den mannen den mannen.

nu har ebban börjat härma ordet äta efterföljt av mmm....först trodde jag det var slumpen, men efter flera dagars mmmm:ande i samband med maten så är jag nu säker på att hon tagit efter sin bror mer än väl.

så nu har vi precis mmm:at och matsmältningen sker till mora träsk på högsta volym.

klockrent köp

hittade bästa köpet till calle idag. en t-shirt med texten... "little man big attitude". passar klockrent :)

tisdag 19 januari 2010

upptäckarglädje

viljan att upptäcka är stor hos calle. de första stegen på egen hand lät ju vänta på sig till i höstas då han äntligen vågade släppa lillfingret. efter det har han älskat varje stund av gåträning och idag till och med springer han. dagisfröken berättar med glädje hur han numera står upp och dansar på rytmiken. att han har rytmen i kroppen, det har vi vetat länge och att han nu kan uttrycka sin kärlek för den allt tydligare känns ju såklart fantastiskt. är jag själv osäker på takten låter jag bara blicken falla på calle så har han för länge sen fångat den.

att upptäcka nya saker allt eftersom sporrar verkligen calle nu. efter att länge ha fokuserat på motoriken verkar det som han nu kan lägga energin på kommunikationen. allt fler ord poppar upp och även om det kanske bara är jag och marcus som förstår många av dem så märker vi tydligt att han har viljan till att göra sig förstådd även med orden. sen tecknar han såklart och det gör han alltid, hela tiden.

att hans armar och händer har ökat sin räckvidd med fyrdubbelt får vi också erfara mer än väl. glöm aldrig vikten av att ta den obligatoriska rundan till diskmaskinen för att öppna stänga den, öppna stänga soppskåpet, öppna stänga alla lådor, spegla sig lite i ugnsluckan, fingra på spisknapparna, dra ut toalettrullen i sin fulla längd, kolla så alla handdukar verkligen vara ordentligt vikta i badrumsskåpet, känna hur mjuk o fin platt-tv´n är, slå lite med fjärrkontrollen i bordet och dra lite i fönsterlamporna från ståläge i soffan. detta måste såklart genomföras många många gånger varje dag. men vad gör väl det, tänk vad han lär sig i sin upptäckarglädje på alla delmål därimellan :)

söndag 17 januari 2010

självklart kommer tanken ibland...

det vore att ljuga annars. självklart kommer tanken ibland om vem calle hade varit om han inte fötts med diagnosen down syndrom. vad hade han varit för liten kille? hade han pratat massvis nu, hade han sprungit omkring över stock och sten, hade han frågat och frågat och frågat för att hela tiden lära sig? det finns många tankar som handlar om den lille kille som aldrig har funnits. det skär och sliter i hjärtat varje gång jag tänker så. fast jag med logiken vet att sådana tankar är helt ok så är det smärtsamma tankar som jag måste acceptera att de finns.

det handlar ju såklart inte om kärleken till calle. det kanske handlar om kärleken till ett barn vi inte fick. man måste ha rättigheten att sörja det barn vi inte fick. det är en vikt av guld. utan att lägga någon skuld eller skam i det. innan calle började på dagis var jag ganska skyddad från dessa tankar. kanske var jag helt uppslukad av honom ändå. nu kommer vi inte ifrån att hans jämnåriga springer ifrån honom i deras utveckling och i synnerhet efter att ebban kom till oss. då blir allt så tydligt och konkret.

jag älskar min prins. inte mer än ebban, men på ett annat sätt. med bestämdhet kommer jag aldrig någonsin tvivla på den kärleken heller aldrig vara ledsen för att vi får känna den kärleken, uppleva den kontakten och få ta del av allt som tar en plats i våra liv tack vare calle. calle är vår stolthet, helt klart. men samtidigt låter jag tankarna komma numera och processen att bli vän med dem är helt ok.

torsdag 14 januari 2010

tack vare calle

det var en man som sa till oss... " i nästan hela mitt liv ända sedan jag var barn har min värsta mardröm varit att få ett barn med down syndrom. varför? det vet jag inte, finns ingen orsak, bara en känsla. det har varit en så stor farhåga att jag även dragit mig för att ta beslutet att försöka få egna barn. men.... så träffade jag calle för första gången för drygt ett år sedan och samma stund som vårt möte försvann alla mina rädslor, som bortblåsta. det finns inte längre någon mardröm. tack vare calle"

det var en kvinna som väntade sitt första barn som sa till oss.... "förr har jag alltid sagt att den dagen jag blir gravid så ska jag göra alla tänkbara tester på fostret. varför? rädsla antar jag. sen träffade jag er och lyssnade till era varma ord om calle, ert liv med calle. nu är jag gravid och har inte gjort ett enda test. mitt barn är välkommet oavsett. tack vare calle"

så mycket känslor, kunskap och lugn. allt tack vare vår calle.

tisdag 12 januari 2010

vardag

åter efter en välbehövlig bloggpaus. tycker att de där pauserna från bloggandet har börjat blir mer och mer frekventa och tanken har funnits på att lägga ner bloggen. den startade ju en gång i tiden för att ventilera, informera och engagera. det känns lite som att behovet av att ventilera är på väg bort men någonstans i maggropen känns det sorgligt att sluta. livet förändras ju konstant så vem vet, det dyker säkert upp nya saker som behöver få komma på print. jag fortsätter iallafall för nu...så....nu är beslutet taget.

vardagen är åter hos familjen glantz. jag njuter av fulla drag och jag tror resten av familjen gör detsamma. mannen på nya jobbet, prinsen på dagis, ebban med fokus på att ta sig framåt och jag...jag bara ser fram emot vad denna vår skall komma med. det börjar hända grejer vilket gör mig lugn. alla som känner mig vet att något alltid måste vara på gång, ett liv utan projekt har jag för länge sedan vant mig av med. stora som små spelar ingen roll, men projekten har kommit för att stanna i mitt liv. det känns bra.