söndag 29 november 2009

intellektet sprakar

favoritboken just nu är bra böckers lexikon. i många och långa stunder sitter calle och bläddrar, tittar på bilder och snackar som en vis man bör snacka. med det lilla fingret talar han om för sig själv, boken och alla omkring vad som händer i just hans berättelse. underbart att se. intellektet sprakar minsann här en vanlig söndagsmorgon.

torsdag 26 november 2009

tittut blev tittin

för två år sedan började vi vår lilla resa i tittutgruppen, en grupp för nyblivna föräldrar och deras barn med det lilla extra. igår var det dags för den sista återträffen - tittin. en härlig verksamhet som betydde mycket för mig framförallt det första året och nu så värmande och se dessa knoddar som var så små så små första gången springa omkring med glädje som största ingrediens.

när jag kom dit mötte jag just den gruppen som var vi för två år sedan. småttingar som var födda under sommaren och tidig höst och steget är inte långt att kliva in i deras föräldrars tankevärld. jag tycker det är skönt att vi är förbi den tiden, den var underbar men också smärtsam i vissa avseenden. nu har vi bara en sprudlande prins här hemma som med bestämdhet tar sin plats i familjen som calle, ingen annan. och just det är det bästa av allt.

måndag 23 november 2009

...och en paus till

det verkar som jag har svårt att få orden ur kroppen denna mörka novembermånad, vilket resulterar i ofrivilliga pauser från bloggandet. samtidigt så har det nog inte funnits så mycket att dela med sig av. tycker minsann denna månad mest har handlat om vaccin hit och vaccin dit. men nu ska vi väl slippa det när vi är vaccinerade från topp till tå, känns ganska bra många många nackabo ligger hemma under täcket med nöff nöff som enda vokabulär.

helgen tillbringades med mannen och barnen, hör inte till vanligheterna att vi träffar vår käre man minsann, men denna helg var det dags att bara få njuta tillsammans. med alla kostymer hängades i garderoben var det skönt att bara få vara i mjukisställ gånger fyra. delikat middag på söder gick även det in i helgens schema och med en avslutad amningskur kunde även jag låta ett glas vin eller två slinka ner med gott samvete.

calle har bestämt sig för att äta själv gör man helst bara på dagis och smörgås smakar bara bra med kompisar och fröknar omkring sig. här hemma blir ju ebban matad så varför gäller inte det alla i familjen. att kasta allt som finns i närheten tror jag dock inte tillhör någon tillfällig fas utan en stark sida av vår käre prins personlighet. så länge som han har kastat måste han snart ha kvalat in för kast med liten boll-olympics.

om bara några dagar knackar advent på dörren. det största problemet i år är alla kulor, granar, tomtar och ljus som får dansa för sig själva på julnatten. längst in i containern som förvarar mycket av vårt bohag får de helt enkelt vänta på julen 2010 och här får mor i huset gå en minst sagt viktig shoppingrunda...helt utan mostånd.

måndag 16 november 2009

det blev en paus...

utan att jag egentligen planterat det så blev det en paus från bloggandet. det har helt enkelt varit en hel del annat att fixa, dona och styra med. så kan det gå. det kanske inte heller har funnits så mycket intressant att blogga om, så kan det också vara.
allt går sin gilla gång... calle verkar ha bestämt sig för att det faktiskt är roligare att gå än att hoppa på rumpan, för varje dag som går så ökas gåsträckan på. det är underbart och se när han går sina stapplande steg med båda händerna i luften och samtidigt kiknar av skratt, man kan inte annat än att bli varm i hela kroppen.

huset är under förvandling, just nu är temat fönsterdörr...minst sagt :). börjar även bli dax för alla val som ska göras, angenäma bekymmer. det närmar sig så sakteliga för inflytt...bara månader kvar nu. vi längtar.

annars så försöker jag fundera ut vad jag vill med mitt liv, det är ju bara en liten petitess i sammanhanget men iaf :). alla bra förslag mottages tacksamt. det börjar bli dags för lite självförverkligande.

onsdag 4 november 2009

sticket på plats

då var sticket på plats. det sviniga sticket som hela sverige verkar vallfärda för, inklusive familjen glantz. calle fick sitt första stick för dryga två veckor sedan, lite ont i armen och feber en halv dag, annars inga konstigheter. för min och mannens del har jag jagat vaccin denna vecka, mest för att jag vill ha det avklarat och sluta tänka på det och när en efter en runt om i landet verkar insjukna så vill man såklart skydda ebban så gott man kan. i vår hemkommun finns dock inget vaccin kvar, slut överallt och som resten av sverige ingen vet när, vad och hur. då slog mig tanken att det finns säkert något privat alternativ från östermalm som säkerligen har vaccin. slog en pling och självklart var vi välkomna när som helst under dagen. de hade vaccin hemma för resten av veckan och utan att blinka styrde jag bilen mot strandvägen och dess kvarter. så nu är sticket på plats och det känns mer än bra.

söndag 1 november 2009

trots och längtan

det är väl det som hägrar vår tillvaro mest just nu. att calle har hamnat i en trotsfas är ganska solklart med tanke på att hans vokabulär mest är fyllt med nej nej nej och åter nej. han är som en sol så länge all uppmärksamhet riktas åt honom, men stackars honom när han tvingas leka lite själv. jajaj, det är väl bara att vänta ut, men nog är det sant att han tilldelats en skopa extra vilja och bestämdhet minsann. det är ju bra i många avseende, extra bra när det ska tränas på att ställa sig upp och gå några steg. det är roligt och tränas på ideligen, men som sagt...bara när herr´n själv vill. för varje dag som går kommer vi varandra närmre och närmre, ibland så nära att man måste ta en paus ifrån varandra. därför så skönt när pappa kommer hem och tittar på sin son och säger.."men han är ju för underbar"...javisst är han det. underbar som få... men ibland behöver både mamma och prins en paus...det räcker med en halvtimme så är längtan stark igen :)