sjukstuga...

denna vecka bjuder vi på lite öronont, lite halsont, lite mindre aptit och som doktorn sa, lite streptokocker minsann. så numera bjuds det även på lite kåvepenin....smaksatt med choklad och citron. det ni...nästan så man blir lite sugen, eller inte.
men prinsen verkar numera inte speciellt berörd av de små streptisarna... han är back in buisness med tjuvnyp på syrran och stor aptit för mat. kanske inte så sugen på kåvepenin, men i dessa "sviniga" tider känns det bra med "bara" lite baciller i halsen .

tre år...

för tre år sedan stod vi redo med våra nära vänner och fotograferades i mystisk slottsmiljö. om två timmar sa vi ja till varandra inför familj och vänner. en hel del har ju hänt sedan dess. vi har kommit varandra ännu närmre fast vi nog inte trodde att vi kunde det i den stunden. två små yrväder har kommit till oss, den mest underbara gåvan av dem alla. i rasande fart har de passerat förbi oss dessa åren och de få stunder man stannar upp för att verkligen se till vad man har så slås jag av känslan hur underbart bra jag har det. kan inte begära något mer på denna jord. så jag ser med förväntan fram emot de stunder vi har tillsammans i framtiden, men först ska vi insupa denna dagens atmosfär med champange och välling.

underbart

jag fortsätter att applådera ica´s satsning...underbart. skrattar så tårarna rinner och ja, jag kommer fortsätta handla på ica resten av mitt liv.

tankar från en tös på ett halvt jordsnurr...

"wow, brorsan vill mysa..."

"vad vig han är...undrar om
jag kan...."

"nja...inte riktigt..."

"jaha...så var det roliga slut.

ica

säkert ingen som missade ica´s nya reklamfilm igår, annars kolla här .. först gjorde det ont, men när jag tänkte efter och läste på om ica´s satsning så blir jag glad, stolt och tacksam för att samhället tar ett litet steg mot lika värde, ett sammanhang att ta del av och förhoppningsvis en ökad förståelse. sen frågade jag mig själv, varför gjorde den första känsla ont. varför? jag och många andra föräldrar till funktionshindrade, vi om några vet ju att våra barn kan, vill och ska få samma möjligheter och rättigheter. kanske var det en rädsla som gjorde sig påmind, en rädsla för alla glåpord som säkert föll framför tv:n igår. men jag väljer att se bortom det... tack ica för ett underbart gott intiativ.

gå in och läs mer om ica´s satsning ... vi kan mer

here we go again...

ja, så är det. morgonen började med ett kontraktskrivande på ett nytt tillfälligt boende. så nu ska vi packa våra kartonger ännu en gång....men....vi behöver inte packa upp dem förrän vi seglar in i vårt alldeles egna hus. denna gång hyr vi en hel kåk, möblerad och allt annat man behöver i ett vardagspussel. en ganska stor kåk som vi kan bo i tills vi är klara med vår egen...det bästa av allt...den ligger i älta.

lyan vi har bott i nu sedan i maj är i farten att ombildas till bostadsrätt som alla andra lyor i denna stad och eftersom det dröjer med besked om vi kan bo kvar så länge som vi behöver så kände vi inte att det var läge att chansa att i december stå på backen med två små knoddar. det börjar kännas sisådär att flytta runt på calleprinsen hela tiden, men jag hoppas och tror att han har sin trygghet i oss istället för väggarna som omger honom. ebban har ju inte riktigt någon koll på vart hon befinner sig än så länge.

så lyder lägesrapporten iaf...det bästa av allt. vi kan gå till dagis varje morgon och vi kan kompensera lite till det bättre för den miljöbov vi varit hittills med myyyyycket bilkörning varje dag. skönt ska det bli...trots alla kartonger som nu bara väntar .....

låt mig aldrig bli bitter

fy för bittra människor. framförallt bittra tanter i tvättstugan. 13.00 gick jag in i tvättstugan, då visste jag att det var fem minuter kvar av min tvätt. jag vet, man ska hålla sin tid, men ibland blir det inte alltid som man tänkt sig. men då har den bittra tanten på våning fyra bestämt sig för att hennes tvätt minsann är viktigast i universum och STÄNGT AV MIN MASKIN. alltså...den ramsan som kom ur mig var inte fin. och tanten var inte heller så himla trevlig. något om att folk i det här huset minsann var helt väck och att det skulle bli skönt och flytta härifrån flög ur min mun. lilla jag som alltid är så väluppfostrad och artig...inte idag. men det var faktiskt den bittra tanten som började...usch o fy för bittra tanter. låt mig aldrig bli så bitter så jag höjer min egen tvätt till skyarna.

det värmer...

det värmer alldeles underbart att gå på föräldrarmöte och mötas av föräldar som sitter och berättar om deras barn som kommer hem och tecknar för fulla muggar och föräldrarna själva tecknar samtidigt som de berättar. det värmer att varje morgon mötas av ett gäng ungar som kommer springande mot calle och ropar "godmorgon calle"..."nu kommer calle". det värmer att personalen på dagis engagerar sig, vill lära sig, tar in och ger. det värmer att calle inte gör någon notis om att jag lämnar avdelningen varje morgon. det värmer att han trivs så fantastiskt bra. det värmer mer än ord någonsin kan beskriva.

träning träning o åter träning

det är ju det som gör att man blir så glad, lycklig, salig, stolt och kärleksfull när prinsen gör sina framsteg. man vet hur mycket träning och jobb som ligger bakom. för de allra flesta barn kommer saker och ting av sig självt, man vet inte riktigt hur de lärde sig...det bara kom en dag. men med vår unika 47:a krävs ju lite extra jobb för att komma igång med saker och ting. ibland nästan inget extra alls och ibland lite mer möda för resultatet.
så när calle tog sina första steg på egen hand i fredags så var ju lyckan alldeles total. på öppna förskolan valde han att visa sina konster och alla i rummet stannade upp, höll andan och applåderade högt när han kom i mål i fröken ingas famn. jag själv blev ju alldeles tårögd, varm och chockad på en och samma gång.
sen har han gått hela helgen.... inte många steg och ganska svajjigt, men han har gått minsann. och det viktigaste av allt, han har gått med glädje och det är underbart att se. han älskar det och han vill mera. och det vill jag också. mera mera.

!!!!!!!!

han går!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

ville bara säga det :) :) :) :) :) :) :) :) :)