fredag 19 december 2008

från oss alla...

från oss alla, till er alla önskar vi EN RIKTIGT GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR!! hoppas ni får det precis så som ni vill ha det... för vår del kommer det bestå av skratt, mys, god mat, avslappning, bus och en skön tid tillsammans med släkt och vänner. uppdateringarna på bloggen kommer nog även de ta en paus fram till det nya året, kanske med ett smyginslag då och då, men annars är det bara semester från det som vardagen annars brukar erbjuda.
ha det riktigt underbart så ses vi igen på den nya året!
många varma julkramar calle caroline & marcus

torsdag 18 december 2008

en paus från vintern...

veckan i solen var skön. underbart skön skulle man våga säga. så avslappnat att de flesta hjärnceller tog semester på riktigt. det är ju det fina med charter, man behöver inte tänka. med uppdukad frukost, slapp vid poolen eller stranden, strospromenader och middag hos franco på hörnan så behöver man inte tänka på egen hand. det är bara att följa med i den stilla lunk som råder på dessa semesterorter. lite svårt att låta julkänslan finna riktigt bo trots julgranar och tomtar i alla dess gatuhörn, men desto roligare att ha julen och komma hem till.

nu är det småland som gäller för hela slanten och riktigt riktigt länge ska vi njuta söder över denna jul och in på det nya året. imorgon går flyget och skönt ska det bli.
jag låter bilderna tala sitt eget språk...















































































måndag 8 december 2008

det känns bra...

det känns bra och smyga runt i huset medans prinsen sover middag och packa inför familjens lilla resa. det känns bra och packa ner lätta kläder blandat med harmoni och glädje. det känns bra att äntligen få en vecka bara vi tillsammans.
det känns bra helt enkelt....

fredag 5 december 2008

julmys

eftersom vi ska resa bort en vecka till solen så tjuvstartar vi julen i vårt hus lite. vill inte gå miste om något som bidrar till mys, iaf i vår familj. så ikväll blir det nygriljerad skinka, lussekatter och glögg tillsammans med nyklädd gran, nykokt julgodis och pynt lite här och var. det bästa av allt är att världens bästa mormor och morfar kommer åka in på sin släde framåt kvällningen, ska bli underbart med en helg nära dem. saknaden är stor när avståndet är långt, men å andra sidan så mycket roligare de gånger vi ses.

efter snart ett och halvt år hemma med prinsen så kan ibland dagarna bli lite långa. mycket roligt hittar vi ju på, men bristen på kontakten med vuxenvärlden gör sig allt mer påmind och jag ser fram emot att gå tillbaka till jobbet i januari, bara ett litet gästspel i och för sig med tanke på harrys planerade nedkomst, men iaf. skönt ska det bli. då blir det pappa i familjen som stannar hemma och framåt tidig vår nalkas det dagis för prinsen. mycket skall hända.....men först baaaara mys....

torsdag 4 december 2008

länk till lucia

enbart har utmanat mig att skänka minst 20 kr till barncancerfonde i insamlingen "den jävla idioten" och på så sätt få fler att göra samma sak, ringar på vattnet helt enkelt. så plocka upp mobilen och skänk en liten slant, de är de små gåvorna som gör skillnad. 20 kronor har alla råd med!
-----------
Kopiera denna text och lägg till ytterligare minst en person som du utmanar i Länk till Lucia! Är du inte utmanad, känn dig ändå fri att delta i Länk till Lucia!

Tanken är att vi i bloggvärlden skall skapa en lång länk med bloggare som antagit Enbarts utmaning att länka till insamling mot cancer. Vi som länkar har också givit minst 20 kr till insamlingen "Den jävla idioten" tillägnad Medeleine Deckert. Länken skall hålla minst till Lucia. Vi vill sprida ljus över alla som drabbats av cancer och bidrar på detta sätt genom att länka och att skänka.

Madeleine har lämnat världen men Tim 11 år kämpar. Det är inte mycket jag kan göra mer än att skänka pengar till insamlingen "Den jävla idioten" och att sända en tanke till Madde som lämnat och Tim som kämpar (och ALLA ANDRA som kämpar mot "Den jävla idioten").

Jag utmanar: ALLA PÅ MIN BLOGGLISTA...så ni som vet att ni finns där. utmaningen är skickad!

Följande har utmanats: Enbart som startat utmaningen samt, (KOPPIERA IN ALLA SOM DU UTMANAR HÄR), Ajaxen, Beppe, Diqueen, Enbart, Eva, Helene, Lena, Malin, Nina, Petra, Princess 55, Sabina, Sanna, Tess, Vida, Yllegarnet, vi i mullheim, tjejerna två, söt o snygg, solbacken, skidprinsessan, prince vince meets the world, mrs kronis, mina tre töser, masarinmamman, loppis o vin, lilla l, keckan, jimmy danielsson, imsavimsa, heja abbe, grodansmamma, freja vårt hjärtebarn, citronsirap, brandman och kassörska, annamarias matblogg

Vill du veta mer?
Enbarts Blogg, Maddes blogg, Maddes mamma Anne, Davids blogg, Barncancerfonden, Ttela artikel, GT-artikel, Radio Väst inslag (17 minuter in).Tims blogg, Tims mammas blogg, Aftonbladets artikel om Tim

tisdag 2 december 2008

harry harry harry

ja, gott folk...nu är det väl ändå dags att berätta för er.... att det ligger en liten harry i min mage och väntar på att få komma ut framåt vårkanten. närmare bestämt i slutet på april. calle ska bli den där stolta, härliga, busiga och trotsiga storebrorn till en liten harry. ja, vi säger harry, men har egentligen ingen aning, det kan lika gärna vara en harriette :)...arbetsnamnet är harry och på något sätt känns det naturligt och bra. ingen annan tycker om namnet, men jag har börjat älska det...vi får väl se.

det är undebart att återigen börja känna liv där inne, trots att det inte är så länge sen sist så glömmer man snabbt. härligt är det på så många vis. självklart har vi berättat för storebror, reaktionen var kanske inte den mest förstående, men jag tror han kommer älska det.

ja, nu vet ni.... en harry är på väg.

fredag 28 november 2008

ovanlig...annorlunda

idag insåg jag.... att vanliga föräldrar finns överallt. i affären, förskolan, bussen etc. helt vanliga människor som skulle göra allt för sina barn såklart, de är så vanliga så de inte inser det själva. insikten kom till mig idag på bussen att jag kommer aldrig vara en vanlig förälder, eller i mångt och mycket givetvis, men ändå inte. det kommer alltid finnas en liten del av vår familj som gör att vi är lite ovanliga, lite annorlunda. jag vet, min reaktionsförmåga kanske inte är den bästa med tanke på att det är snart 16 månader som det där fina ovanliga tog ett stort kliv in i vår familj, men i samma sekund som insikten kom till mig så blev jag så glad eftersom jag tillhör den kategorin som tycker om det som är annorlunda, det som inte är som allt annat. nu förstår jag, nu hajjar jag på riktigt varför han kom till just oss. det finns nog inga som är så stolta som vi över att få visa att vi hör ihop, på riktigt.
han är mitt allt och kommer så alltid vara. kanske har vi en liten ovanlig och annorlunda kärlek och relation, men den är minst lika vacker för det.

onsdag 26 november 2008

sköna december

runt hörnet kommer december, troligtvis en av mina favoritmånader på året. jag är en obotlig julromantiker ut i fingertopparna och årets december verkar bli lite utöver det vanliga. anledningen till det tror jag minsann har och göra med en resa till solen över en vecka. om en och en halv vecka drar vi till teneriffa en vecka, bara vi tre. det var sååååå länge sen det bara var vi tre och hur roligt, härligt, trevligt och socialt det än är med en massa vänner och familj runt omkring sig så kan jag inte låta bli att längta efter en alldeles egen vecka, bara vi tre.

hoppas hoppas hoppas vi kommer iväg så inga envisa åkommor sätter käppar i hjulet, men det går nog bra. denna vintern har man ju lite mer koll och inte riktigt samma oro vad gäller prinsens förkylningsastma. än så länge har den hållt sig i mycket bra schack så vi hoppas förstås på en fortsättning i samma mönster.
så passen är framletade efter att inte haft en aning om vad de gömde sig, kan säga att det är en vanlig företeelse när familjen glantz ska ut och åka. kvällen innan brukar sådant plockas fram så denna gång är vi ute i väldigt god tid.

innan det blir teneriffa så ska vi njuta i göteborg till helgen i goda vänners lag, julmarknad på liseberg och förhoppningsvis en fika med en gammal gammal vän, det ska bli underbart. idag kommer morfar på besök och andra advent ska vi fira tillsammans med mormor och morfar. anländer till sverige igen den 16 dec och då väntar julen på riktigt. i småland kommer vi vara länge länge och sen börjar marcus hemmaliv till långt inpå våren. vi har en massa spännande framför oss och självklart känns det mer än bra.

måndag 24 november 2008

snö i massor

ja, här är det verkligen snö i massor. mysigt, härligt och vackert. iaf när man sitter inne eller busar utomhus. att dra vagnen på oplogade vägar är mindre uppskattat. calle gjorde premiär i helgen på pulkan, vilket var skoj tills ansiktet hamnade ner i snön. det var en far och son helg med diverse lek och stoj.

själv har jag njutit på spa med vännerna. bara slappat, badat, bastat, ätit gott, skrattat och myst. det var underbart skönt och borde ingå i allas mörka november. trött blir man dock när man slappnar av sådär totalt. man inser faktiskt att man kanske är lite trött i sin vardag, men man har aldrig riktigt tid att känna efter. men som sagt, underbart var det.

fredag 21 november 2008

snart så...

snart...om några timmar över en natt så är jag på väg till en spahelg med tjejerna. vadstena är målet för helgen och vi ska bara ha det så där underbart skönt som bara ett spa kan förmedla. har längtat i så många veckor och nu är vi äntligen här. hur fantastiskt det än är med barn och make så är det gudomligt att komma i väg och bara ha fnittrigt skoj med de bästaste vännerna i världen.
hoppas ni får en lika skön helg som jag.

tisdag 18 november 2008

lycka

visst är det härligt med saker i livet som gör en lycklig. det tror jag inte någon förnekar. just nu är jag bara så lycklig. glada besked i familjen, calle tecknar fler och fler ord...idag kom tecknet vatten, en blöja full med b.....s utan lavemang och så ska jag på fotokurs i kväll. kan livet bli bättre. det är de små sakerna som gör livet.

inlägg 100

100 inlägg har det blivit sedan april när bloggen började ta sin form. 100 inlägg om vårt vardagspussel både sorg och glädje. jag har träffat flera som läser min blogg som jag inte haft en aning om, det känns hedrande så klart. min tanke är att fortsätta och försöka ge av vår vardag framför allt till de människor som just i stunden behöver en positiv anda över hur det är att leva med en extra kromsom i familjen. jag kom i kontakt med en familj som väntar på sin skrutt med kärlekskromosomen. det känns så oerhört värdefullt att få ta del av och stötta och inte minst berätta om vår solstråle som gör hela vår värld. underbart.

just nu sitter den där solstrålen vid min sida på golvet och kör hela registret som han alltid gör när han är trött. skakar på huvudet, pekar, sjunger, klappar händerna och skrattar med hela sitt hjärta samtidigt. ja, försök med det om ni kan...inte lätt. man måste uppleva för att förstå.
Lägg till bild

fredag 14 november 2008

calles kärlek

snart kommer hon...calles kärlek. hon heter maja. en knuten hand över vänster bröst. hela helgen ska de busa, maja hittar på bus och calle tittar med sina stora bruna ögon och förundras över denna tjej. det är kärlek.

maja är min bästa väns dotter. sex veckor äldre än calle och det var första gången som jag och hennes mamma var gravida och så lyckades vi bli det samtidigt. det var underbart härligt. calle kom ju som ni vet med lite större dramatik när han äntligen kom, men majsan och hennes familj har funnits där hela tiden precis så som vi drömde om när vi gick där med våra magar :).

fast det dröjer länge mellan gångerna som vi ses så är det guld när vi gör det....och snart är de här. hela helgen.

tisdag 11 november 2008

pictures

















enbart enbart

fick ett fint erbjudande från peter carlssons enbart att skriva om min blogg på hans sida, länka till honom så länkar han till mig. ömsesidig glädje med andra ord. enbart är en blogg som skriver om allt, allt som berör. framför allt finns det inlägg om adam som väldigt naket skriver om sin ångest, tankar och vemod. helt klart värt ett besök. hela bloggen är värd många besök. den berör helt enkelt.

måndag 10 november 2008

bada bada bad bad bad

att bada...det är livet det. i alla fall så länge man slipper vattnet på huvudet. ännu mer fest är det när pappa dyker ner i badkaret också, dock inte lika energisk att fastna på kort som sin son. annars händer det inte så mycket här i älta just nu, dagarna går förbi i ett nafs, fast man villigt ska erkänna att jobbtermen börja suga ganska rejält nu efter snart ett och ett halvt år hemma. det är underbart att vara föräldrarledig, lika underbart är det att jobba. en kombination är nog det bästa :). efter nyår är det pappa i familjen som kommer stå för vardagspusslets största del. tror att båda längtar.
influensavaccinet ställde till med både lite feber och förstoppning i kombination, aptiten försvann och sömnbehovet ökade markant. förhoppningsvis på väg tillbaka till normalläge, men det där med toabesöken låter sig vänta på. vi får väl se.

onsdag 5 november 2008

omväg

suck...idag var vi i city. underbar morgon med start på tittut, alltid lika bra. följt av en mysig lunch med mannen, också bra. sen..... skulle vara effektiv och ansöka om pass till calle när vi ändå var inne i stan, hade fyllt i särskild bilaga för underåriga etc...allt var ordnat och fixat. väl framme vid luckan med en vinteroverall, mössa, skor avtagna..... betalkort och id ligger hemma. bara att acceptera omvägen och göra om samma äventyr vid ett senare tillfälle.

måndag 3 november 2008

ajajaj

framåt 12.30 natten till i söndags vaknade prinsen med gråt och skrik. en otröstlig kille som vi inte alls kände igen, har aldrig sett honom ha så ont och vara så ledsen. krampaktiga tag av hans små armar kring min hals och en gråt som skar i våra öron. efter en halvtimmes skrik utan förmåga till tröst beslutade vi att åka in till barn. vi anade att det var magen som spökade, men att se honom ha så ont var mer än oroande.

väl inne på akuten fick calle ett lavemang som skulle komma att tömma denna lilla mage på ofantliga mängder, inget jag tänker gå in på närmre, mer än att det förvånade både mig och marcus. förstoppning var diagnosen. väl klar med det åkte vi hem igen och det var nog det snabbaste besöket vi haft där, är vana vid att promenera vidare in på avd. 70 och stanna några nätter.

hemma somnade han ganska snabbt för att vakna en timme senare med nästan 40 graders feber. kanske en kombination av äventyret tidigare på natten och influensavaccinet som tidigare getts. oavsett orsak så har prinsen vår haft några jobbiga dygn. nu verkar det mesta av febern vara borta, men aptiten har inte riktigt återkommit. det blir en dag av lugn. bara prinsen och jag.

fredag 31 oktober 2008

get it down dag 31 - sista dagen

sista dagen är här vad gäller utmaningen get it down. det har verkligen varit en utmaning både att komma på ngt läsvärt varje dag...(lämnar det omdömet till er)...men även att finna lusten till skrivandet. jag skriver nog gärna på lust och tänker egentligen aldrig ut innan vad jag ska skriva utan det kommer först när jag sitter vid tangetbordet. alla inlägg har kanske inte heller handlat om down syndrom, men på ett eller annat sätt har jag försökt att uppmärksamma det utifrån mitt perspektiv.

ibland kan det faktiskt känna lite krystat att skriva om det då det inte är en så stor grej för oss längre, i vissa avseende och vissa dagar, jo absolut, men på det stora hela så lever vi inte med down syndrom, vi lever med calle. calle, en individ som vem som. det är det viktigaste budskapet jag vill föra vidare med denna utmaning. i sverige säger vi ofta..."titta där kommer en downie...."... i usa väljer man att sätta personen före diagnosen...."titta där kommer calle, han har down syndrom". det synsättet väljer jag att leva efter, hoppas ni gör likaså.


tack för oktober månad...det har varit en ära. nu kanske det blir paus en dag eller två :).

torsdag 30 oktober 2008

get it down dag 30 - premiär

idag var det premiär för både mig, calle och farmor i norra europas största shoppingcenter. en mycket positiv överraskning måste jag säga. annars brukar jag inte vara jättekompis med gallerior, men denna gör helt klart att jag tar svängen dit istället för in till city. ett stort utbud av butiker och inte bara de gamla vanliga dängerna, de finns de också, men även massa andra roliga butiker som man spenderar alldeles för mycket pengar i. men vad är inte shoppingcenter till för om inte konsumtion....iaf i min trånga sinnesvärld :). calle trivs som fisken i vattnet genom att få bara titta, titta och titta på alla människor, lampor och annat ögongodis. det är helt klart värt ett återbesök inom en ganska snar framtid.

onsdag 29 oktober 2008

get it down dag 29 - vädret

jag vet inte vad det är som gör det, men när väderprognosen kommer på tv sitter calle som klistrad. kanske funderar han på vad han ska ta på sig en kall morgon, för smart är han ju, det visste vi redan innan. eller är det alla färglada pilar och rörliga bilder....eller är det så enkelt att han bara vill se tone bekkestad eller någon annan söt väderflicka. roligt är det iaf.

tisdag 28 oktober 2008

get it down dag 28 - lyxfika

idag har calle och jag myst inne i stan hela eftermiddagen och kvällen. höjdpunkten på dagen för oss båda var nog när vi tog en lugn och mysig fika på nk. det var egentligen bara mormor och morfar som saknades, vilka alltid brukar vara med när det nalkas fika på nk :). när vi sitter så där är det ofta många blickar som faller på calle. de flesta ler och pratar med honom, några tittar extra några gånger och när de möter min blick så ser de bort. men jag brukar tänka....låt dem titta... det är ju jag som har världens finaste underbaraste son. något som ingen kan ta ifrån mig. jag tror det står stolt i pannan.

måndag 27 oktober 2008

get it down 25 26 & 27 - hoppsan

hoppsan hoppsan...den där utmaningen med att skriva varje dag börjar ta ut sin rätt nu. helgerna går alldeles för snabbt förbi för att man ska hinna med.
lördagen tillbringade vi tre alldeles själva tillsammans med tusen andra människor som valt att åka in till city. men vi gick i vår egna lilla värld och hade det underbart skönt tillsammans. lunch, shopping, köksspotting och middag på fridays med avslut hemma i myshuset.
igår, söndag, hade vi nästan hela föräldrargruppen här på besök. fem barn med föräldrar gör tillvaron mitt på söndagen mycket trevlig. med fem killar mellan 14 och 16 månader blir det nästan otäckt tyst när alla går hem för dagen. den avslutades dock med en promenad i regnet och kollade av området ytterliggare lite.

idag har varit en lugn dag och calle har kämpat bra med sin ena hörapparat. nr 2 skippar vi till nästa återträff då den inte vill passa riktigt. men annars har det gått riktigt bra idag. suttit på i stort sett hela dagen. inte illa.

fredag 24 oktober 2008

get it down dag 24 - tjejkväll

för ganska exakt ett år sen så var det dags att träffa alla mammor som skulle komma att ingå i föräldrargruppen på bvc. jag minns att jag funderade på hur de skulle hantera saken att calle har down syndrom. under presentationen så nämnde jag väl det i förbifarten, lite hastigt så där som det kunde vara i början innan man hade fått kläm på det. det sköna var att det har aldrig varit någon skillnad i gruppen och vi har aldrig blivit satta vid sidan utan alltid varit med som vem som i gänget. en del har engagerat sig mycket och velat lära sig tecken, mer kunskap och lyssna till känslorna som vi som föräldrar gick igenom till en början. det är ett skönt gäng och vi har även träffats några gånger med dadsen också, alltid lika trevligt.
ikväll är det dock bara mammornas tur att få gå ut och stöka lite. en indisk restaurang vid mariatorget ska vara bra och där finns ett bord bara för oss sju mams. see you there girls!

torsdag 23 oktober 2008

get it down dag 23 - på plats

idag är de äntligen på plats. hörapparaterna. eller på plats och på plats är väl i och för sig en kraftig överdrift, men de finns i vår ägo iaf. första gången calle fick dem på öronen gick det super, han brydde sig inte och reagerade med en tystnad. det märktes tydligt att det var så mycket ljud som kom som intryck. på vägen hem dock så trillade först den ena och sen den andra. väl hemma skulle de på igen, men efter en lång dag och en längtan efter tupplur så tyckte inte calle alls att det var en lika bra idé...så jag tog inte den kampen. vi får se om pappan i familjen har bättre tur ikväll till sånghatten. själv ska jag iväg och redovisa fotografi i klassen...skoj skoj.
vad gäller happarna som de kallas så får det väl ta den tid det tar helt enkelt, förr eller senare accepterar han väl dem....hoppas vi :)

onsdag 22 oktober 2008

get it down dag 22 - älskling

med risk för att kopiera masarinmammans fina ord till sin kärlek så kommer här några ord som funnits i mina tankar länge nu.

igår firade vi 2 årig bröllopsdag...tja firade och firade är kanske att ta i med smörgåsfika i mysbyxor framför tv´n, men iaf. firandet sparar vi till helgen istället. det var dock bättre än förra året då vi hade vår första bland flera övernattning på barnakuten med calleskrutten. men det är egentligen inte alls det jag ska snicksnacka om. två år har gått sedan vi sa ja inför släkt och vänner, en helt underbar dag som vi aldrig kommer glömma. vackra gäster, vacker miljö och vacker kärlek speglade hela festen. vi var väl redan då ganska säkra på att nästa stora steg i våra liv skulle vara en liten guldklimp som skulle vara hälften av oss båda. inte kunde vi väl då ana att vi verkligen skulle få en guldklimp i ordets rätta bemärkelse. en unik liten pajas som förgyller vårt liv, vilket givetvis alla barn gör, men han ger oss och många mer på ett annat sätt och vi ser fram emot när andra erfarenheter som vi ännu inte upplevt gör oss sällskap i framtiden.

ibland får jag frågan hur relationen mellan mig och min man har blivit sedan calle föddes och de erfarenheter vi har tack vare honom. och svaret på det är enkelt....vi har alltid haft en väldigt nära relation min man och jag, är vi hemma samtidigt så finns vi alltid i samma rum, att vara ensamma är inget vi tycker om. vi tyckte kanske att vi hade gått igenom mycket på våra år redan innan prinsen anlände, men allt var egentligen småpotatis i jämförelse. men kanske är det just alla de småpotatisen som gjort att vi idag står varandra ännu närmre, om man nu kan göra det. det finns nog ingen som står så stadigt och tryggt vid min sida, han är mitt allt och den kärlek jag hyser för honom önskar jag att alla människor någon gång får uppleva. visst är det så att man måste jobba i en relation för att lyckan ska bestå, man måste om och om igen förälska sig i samma människa då vi alla förändras allt efter vad åren går.

när jag tittar på min man tillsammans med calle så är hjärtat helt enkelt som ett oändligt hav som aldrig slutar forsa fram. att få älska dem båda är mer än underbart, det är livet.

tisdag 21 oktober 2008

get it down dag 21 - lägesrapport

hård i magen, tre nya tänder som tittat fram och lite förkylt. det är lägesrapporten från vardagspussel idag. inte så glatt som ni kan ana. calle då, inte jag :).

måndag 20 oktober 2008

get it down dag 20 - nidbilder

det talas ofta om nidbilden av människor med down syndrom. att de alltid är glada, gillar att kramas, älskar musik och framför allt den runda tamburinen. att de inte kan prata, alltid är tjocka och håller någon "normalstörd" i handen. ja, jag antar att historiens institutioner inte gav så mycket möjlighet till utveckling och där alla drogs över en kam. att behandla dessa individer som barn hela livet var kanske enklare än att tänka konstruktivt och se olika potential i varje människa. även om vi har en lång väg kvar att vandra vad gäller fördomar och nidbilder så glädjs jag när man får anekdoter berättade om människor där det inte görs ett lika med tecken mellan människan och dess diagnos utan att man utgår från just den individens förmågor, talanger och intressen.

läste om en tjej som tagit svart bälte i judo, någon annan som reser världen runt med sina tavlor på gallerier, en tredje som gifte sig med sin älskade och var en erkänd duktig pianist. det enda som dessa tre hade gemensamt var en diagnos med en extra kromosom, för övrigt var de enskilda individer med helt olika liv. jag kan villigt erkänna att jag absolut inte har talangen för svart bälte i judo, inte heller är jag speciellt duktig på piano och ställer ut min konst, nej inte det heller. det jag vill säga är antagligen att det finns inga gränser för vad vi alla kan göra. finns motivationen, stödet och tilltron så kan alla komma hur långt som helst, oavsett antal kromosomer.

söndag 19 oktober 2008

get it down dag 19 - skönt gäng

idag har min eftermiddag spenderats tillsammans med 5 andra mammor som jag träffade på sommarens teckenläger. helt underbara människor och vi har nu äntligen kommit till skott med att träffas var femte vecka, bara för att snicksnacka om allt som finns att snicksnacka om och även få tummen ur att göra lite material för den träning och stimulans som är bra att göra för våra kids. det bästa med detta sköna gäng är att vi mycket väl skulle kunna träffas och hänga även om vi inte hade den gemensamma faktorn att vi har barn med down syndrom. ibland är det lätt att bli ihopparad med grupper just därför och för övrigt har man kanske inte så mycket gemensamt. men så är inte fallet med dessa damer och deras män också för den delen. toppen då vi alla bor i stockholm med omnejd och kommer kunna följas åt resten av livet. det betyder mycket.

get it down dag 18 - höst

lördagen får skildras med bilder. det var alldeles för länge sen jag bjöd på glada foton på prinsen. det var mest pyssel i trädgården med planteringar, räffsning, tupplur i vagnen, skön promenad och mys med bus som förgyllde vår dag. skönt med andra ord.